Ecuadors president Rafael Correa lär dra en lättnadens suck efter det lyckade valet till konstitutionsförsamlingen. Valet, som gick helt enligt Correas förhoppningar, förutspåddes vara helt avgörande för hans framtid.
Correa, vänsterekonomen som rest hela sin politika trovärdighet kring en förespråkad föränding av konstitutionen, en reform som ska föra mer makt närmare befolkningen på bekostnad av maktminoriteten. En trend Latinamerika idag genomgår, demokratiseringsprocesser med början i omskrivningar av konstitutioner har redan fått folkets välsignelse i Bolivia och Venezuela. Correa, vars rörelse har förklarat sig villig att
liksom Venezuelas Hugo Chávez arbeta för en ”2000-talets socialism”, har haft hög svansföring gentemot de traditionella maktskikten bestående av överklass och transnationella företag. Med andra ord dem som gjort stora förmögenheter på hög arbetslöshet, bristande demokrati och korruptionsskandaler.
Huruvida Ecuador vandrar mot en nationaliseringsvåg av naturresurser lär de kommande åren utvisa. Correas första år som president har varit stormig och upptaget av ekonomisk uppstädning efter tidigare presidenters och kuppmakares ämbetsperioder. Landet har närmat sig handelsunionen ALBA, där Kuba, Venezuela, Bolivia och Nicaragua redan ingår, och gjort klart för utländska företag att de har ögonen på sig. Ecuador har haft enorma problem med försvunna skatteintäkter samtidigt som statsskulden till Världsbanken ändå har ökat. En statsskuld Correa i juli i år sjösatte en statlig utredning kring, för att sondera legitimiteten i landets enorma skuldrabatter.
Movimiento País, Rafael Correas parti, har liksom Chávez och Evo Morales i Bolivia, sin väljarbas hos de tidigare tillbaktryckta och utestängda: ursprungsbefolkningar och fattiga, främst kvinnor som i vissa delar av Latinamerika till långt in på 2000-talet fortfarande saknat rösträtt.
- Den här valsegern är frukten av miljoner händer och hjärtan som tidigare varit anonyma, kommenterade Correa själv valutgången under valnatten. Movimiento País fick övervägande majoritet i den nya konstitutionsförsamlingen.
Ecuador har haft tre olika presidenter på lika många år. Söndagens jordskredsseger lär ge Rafael Correa andrum och tid till vardaglig politik, något som innebär ett möjliggörande av de samhällsreformer han talade om som presidentkandidat. För oppositionen var valet ett hårt bakslag och de uppgifter om långtgående planer på att genom finansierat valfusk röja Correa från makten framstår som pinsamma bevis på vad
makteliten är berett till för att förhindra demokratiseringar i ett land som så länge saknat stabilitet och rättvisa.
Klas Lundström
