Bistånd till de sociala rörelserna

Mycket håller på att hända med biståndet med moderaterna vid rodret.

Jag skulle vilja påstå att det strategiska biståndet borde handla om stöd till de sociala rörelserna. Det är de krafterna som i Latinamerika är den starkaste kraften för en radikal politik och förhoppningsvis är det den vägen som Afrika går, även om det är mycket lång väg dit.

Det är ingen lätt väg, ett bistånd till dessa rörelser riskerar också att förvandla dem till NGOs, beroende av bistånd. Det gäller att främst stödja deras utbildning och nätverksbyggande, som inte på samma sätt
riskerar att korrumpera.

I Sverige finns det ett folkrörelsebistånd som omfattar ungefär 5 % av SIDAs budget. Här finns också ett ännu mindre informationsstöd som tills i år varit befriat från egen insatser. Visst kan man diskutera om inte en del av detta bistånd som skall gå från svenska folkrörelser till rörelser i andra länder i verkligheten inte är välgörenhet och passiviserande om det genomförs utan kunskap och engagemang och därigenom bidrar till att förstöra rörelserna i Syd.

Men det finns en viktig del i detta arbete, det bidrar till att skapa engagemang och kunskap i Sverige. Detta bistånd avskys av Timbro och högern, för de ser detta arbete som en del av den kritiska globaliseringsrörelsen, vilket också delvis är sant.

Diakonia, som ägs av fyra frikyrkor tillhör de skarpaste kritikerna av globaliseringens negativa sidor. Därför är det stor risk att detta bistånd kraftigt skärs ner, av ideologiska skäl. Man har redan lagt på en egenavgift på informationsarbetet, som möjliggjort för sociala rörelser i Syd att besöka Sverige och ge sin syn. Här finns en av fronterna där vi kan få ett brett stöd av folkrörelserna.

Lennart Kjörling

Ett ar efter valet

Det har nu gatt ett ar sedan Mexikos omdiskuterade presidentval. Hogerpartiet PAN:s kandidat Felipe Calderon tilldomdes segern knappt fore vansterpartiet PRD:s Andres Manuel Lopez Obrador. Men vansteralliansen med Lopez Obrador anklagade PAN for valfusk och kravde omrakning av alla roster. Efter en omrakning av vissa valkretsar miskade avstandet mellan kandidaterna men valmyndigheten IFE godkande aldrig kraven pa en total omrakning. Vansterns missnoje med presidentvalet handlade inte bara om valfusk utan om hur den sittande presidenten Vicente Fox brutit mot konstitutionen och aktivt stott sin partikamrat Calderon genom att med alla medel forsoka forhindra Lopez Obradors kandidatur. Massprotester mot valutgangen pagick hela hosten och nar Calderon officiellt svor presidenteden hade Lopez Obrador redan bildat en skuggregering och av sina anhangare utropats till legitim president.

Mexiko har under det gagna aret genomgatt en kraftig polarisering och bakom kampen om presidentposten doljer sig en djup klyfta mellan norr och soder, rik och fattig, vit och mork. Aven om den politiska situationen i landet svalnat nagat under varen visar en farsk opinionsundersokning att over 30 procent av mexikanerna fortfarande ar overtygade om att Calderon vann genom fusk och 40 procent av de tillfragade anser att den politiska maktkampen inte ar over. I sondags samlade Lopez Obrador och hans koallition Frente Amplio Progresista ater hundratusentals anhangare pa huvustadens stora torg – El Zocalo. Lopez Obrador uppmanade dar vansterkoallitionens parlamentariker att bekampa Calderons nyliberala ekonomiska politik och att forhindra varje plan pa privatisering av energisektorn och det statliga oljebolaget Pemex.

Ettarsdagen av presidentvalet visar att sprickan inom den mexikanska politiken bestar. Men framforallt framgar det hur illa Mexikos politiska system lyckats hantera det som skulle bli det forsta verkligt demokratiska presidentskiftet i landet efter revolutionspartiet PRI:s 70-ariga enpartistyre. Mycket tyder pa att PAN nu blivit det nya regeringspartiet och att man tagit till sig PRI:s samsta sidor. Den framsta lardomen fran presidentvalet ar nog att om en reell demokrati ska kunna upprattas i Mexiko maste landets politiska system reformeras i grunden.

Tigran Feiler

förtjusande brevväxling med chiquita

Patrik Svenssons krönika länk till höger i Sydsvenska dagbladet om Chiquitas samröre med den terroriststämplade colombianska högermilisen AUC har inte varit till bananföretagets förtjustning. Han fick ett brev från bananföretagets pr-byrå Hill & Knowlton. Svenssson undrar nu högt om inte  något är ruttet

Det enda konstiga med denna brevväxling var egentligen att syftet var så oklart. Chiquita hävdar att de var tvungna. Inget mer. Trots att de samtidigt gått med på att böta 25 miljoner dollar till amerikanska myndigheter för att ha finansierat en i USA terroriststämplad organisation. De var helt enkelt bara tvungna.

De vill inte korrigera några felaktigheter. De kräver ingen rättelse. De önskar heller inte utrymme i tidningen för ett genmäle. De skriver enbart till mig personligen för att göra mig uppmärksam på att de läst artikeln, ”inte med förtjusning”.

Högern vann i Buenos Aires

Svart på vitt skulle man kunna säga att Argentinas president Nestor Kirchner led ett allvarligt nederlag i söndagens borgmästarval i Buenos Aires. Valet vanns av högermannen Mauricio Macri med över 60 % av rösterna mot Kirchners kandidat, utbildningsministern Filmus,  som fick runt 40 %.  

Dock kan man med sikte på presidentvalet i oktober dra andra slutsatser av resultaten i de lokala valen. Det första är att Kirchner nu har lyckats befästa sin Frente para la Victoria som den viktigaste politiska kraften i Argentina. Detta med tanke på att peronisterna, Kirchners ursprungliga hemvist, är djupt splittrade i höger och vänster. Det är denna politiska front som kommer att ge antingen Nestor Kirchner eller hans hustru, den populära parlamentarikern Cristina Kirchner, segern i presidentvalet.  40 % i Buenos Aires är därför inte så tokigt, när man kontrollerar större delen av övriga Argentina.

En annan är att med Macris segern ser det ut som att den nyliberala högern med Macris parti PRO kommer att vara den samlande kraften mot Kirchner inför presidentvalet. Ärkekapitalisten Macri representerar den hårda högern och PRO samlar de nyliberala krafterna i landet. Det passar presidenten utmärkt. Förhoppningsvis kommer det att bli lättare för Kirchner att mobilisera mittenväljarna mot en hård höger. Om det går vägen kommer presidentvalet att bli en kamp mellan två klara politiska alternativ. Och det borde gynna Kirchner.

Varför vann högern i Buenos Aires? De flesta bedömare menar att det inte är en högervåg som är på gång. Snarare är det Macris egen popularitet och en mycket bra genomförd valkampanj som gav honom segern. Macri är känd för att ha varit ordförande i Argentinas största fotbollslag Boca Juniors och dessutom ses han inte som en del av det politiska etablissemanget, viktigt i ett land där politikerföraktet är skyhögt.

 Francisco Contreras

Mexiko 2010

Skriver fran Oaxaca i sodra Mexiko. For ett ar sedan inleddes har de lararprotester som under hosten skulle utvecklas till ett omfattande folkligt uppror dar paraplyorganisationen Asamblea Popular de los Pueblos de Oaxaca (APPO) praktiskt taget tog over kontrollen over staden. I november beordrade president Felipe Calderon den federala polisen att ”aterta” staden och ett tjugotal personer dodades i konflikten. Fortfarande sitter en stor del av APPO:s ledarskap i fangelse. Den avskydde guvernoren Ulises Ruiz sitter kvar vid makten, den politiska graffitin pa stadens fasader har malats over och allt verkar ha atergatt till det normala. Men nar man paratar med folk marker man att det politiska medvetandet ar mycket hogt och att striden ar langt ifran over. Saval hantverkare och hotellpersonal som larare och hemmafruar deltog i upproret och delar med sig av sina tankar kring den fortsatta kampen. Nagon sag dagens situation som upptakten till 2010. Da ar det 200 ar sedan Mexikos sjalvstandighet utropades och 100 ar sedan revolutionen inleddes. Det verkar vara nagot sarskilt med aret 10 i den mexikanska historien. 1810, 1910, 2010, kanske ar det dags igen…

Tigran Feiler 

Det omöjliga kriget mot drogerna

De visade filmen Traffic, som handlar om droghandeln mellan Mexiko och USA, på tv häromkvällen. Men som så många gånger förr överträffas filmen av verkligheten. I Mexiko pågår blodiga uppgörelser mellan drogkarteller, polis och militär. Redan i maj hade det ägt rum fler än 1000 avrättningar under året och i vissa delar av landet liknar situationen ett lågintensivt krig. I delstaten Michoacan dödades flera soldater i ett bakhåll och armén svarade med massarresteringar och övergrepp på civilbefolkningen.

Mexiko president Felipe Calderon använder kriget mot drogerna som ett sätt att stärka sin legitimitet och ge bilden av en handlingskraftig ledare. Calderon gick segrande ur fjolårets omdiskuterade presidentval men många ser honom fortfarande som illegitim och hans första år vid makten har kantats av omfattande sociala protester, inte bara i delstaten Oaxaca, utan även bland landets lärare och statsanställda som motsätter sig regeringens nyliberala ekonomiska politik.

För att bekämpa drogkartellerna har Calderon gett militären ökade befogenheter, men många är rädda att den ökade militariseringen också ska drabba sociala rörelser och oppositionella. För de allra flesta borde det vara uppenbart att droghandeln inte kan bekämpas med våld. I ett land där en vanlig polisman tjänar några få tusenlappar i månaden blir det enkelt för drogkartellerna att muta poliser och köpa sig inflytande. Samtidigt rapporterade dagstidningen El Universla häromdagen att fem miljoner mexikanska ungdomar varken arbetar eller studerar. I ett sånt samhälle kommer drogkartellerna alltid lätt kunna rekrytera nya medlemmar. Det är den onda cirkeln som måste brytas. Eller som vänsterledaren Andres Manuel Lopez Obrador uttryckte det: ”knarkhandeln bekämpas inte med militär utan genom sysselsättning”.

Tigran Feiler

Uribe ska förbättra Colombias rykte

Det var under ett besök i Washington som Colombias president Alvaro Uribe förklarade att många colombianer reser utomlands och förmedlar en negativ bild av situationen i landet. Därför sa Uribe att han nu själv ska ställa sig i spetsen för en internationell kampanj med målet att visa att det blivit bättre i landet tack vare den nuvarande regeringens politik.

Det var för andra gången på kort tid som Uribe besökte Washington för att försäkra sig om fortsatt amerikanskt stöd för sin politik och ett nytt frihandelsavtal medllan länderna. Men sanningen är att den colombianska regeringen drabbats av en rad motgångar under det senaste året. En skandal kallad ”parapolitica” har avslöjat de nära banden mellan högerextrema paramilitära grupper och delar av den colombianska staten. En utrikesminister har tvingats avgå, parlamentsledamöter sitter fängslade och även vicepresidenten och överbefälhavaren pekas ut som allierade till paramilitärerna. Den paramilitära ledaren Salvatore Mancuso har gått så långt som att säga att ”paramilitarismen är en statlig politik”, vilket för övrigt alltid hävtats av den colombianska oppositionen och männsikorättsrörelsen.

Den paramilitära inflitrationen av staten och den fortsatta humanitära krisen i Colombia, med fyra miljoner internflyktingar och fortsatta politiska mord och hot mot oppositionella, har gjort att det internationella samfundets syn på Colombia sakta börjat förändras. Både i EU och USA, som ska förhandla fram nya frihandelsavtal med Colombia, höjs nu röster från parlamentariker som vill frysa förhandlingarna tills den colombianska regeringen tar i tu med paramilitarismen och börjar respektera mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag.

Att president Uribe nu känner sig tvungen att inleda en kampanj för att förbättra Colombias internationella rykte tyder på att han börjar bli orolig för internationella påtryckningar. Kanske kommer omvärlden börja ifrågasätta bilden av Colombia som ”Latinamerikas äldsta demokrati”.

Tigran Feiler

MST i Brasilien kongressar

Mellan 11 och 15 juni genomför MST sin 5 kongress i Brasilia, hela 17 000 räknar man med kommer dit, fantastiskt. Maria Karlsson som UBV kommer att vara där och hälsa från oss i Sverige.

Temat blir ”Jordreform för social rättvis och folkligt oberoende”
Förhoppnigsvis kommer MST att förbereda sig för ett nytt steg framåt. Kongressen är väl förberedd, besluten tas där, men debatten har förts innan. Kongressen betyder mest som ett tillfälle att inspireras, träffa andra och få kraft att gå framåt

MST deltar i ett program som UBV fått igenom hos SIDA tillsammans med några andra organisationer, men det blir nog sista gången på ett tag. Biståndspolitiken kommer att förändras kraftigt, företag kommer att få en mycket större roll, liksom miliären, DN jublar. Man tar sig för pannan

Lennart Kjörling

Lamerica startar idag

Från idag erbjuder dig här en späckad blogg med analyser och kommentarer om Latinamerika. Vi är ett antal svenska skribenter med inriktning på Latinamerika som kommer att leverera specialiserat textmaterial om den amerikanska hemisfären.